Sunday, December 10, 2006

HÅLL KÄFTEN, DIN DÖVSTUMME JÄVEL!

Då jag redan skriver en dagbok på helgon.net finns ingen riktig poäng att delge mina vardagliga upplevelser och tankar här. Däremot skulle jag vilja ta upp en och annan händelse i mitt liv som onekligen satt sina spår och grubblerier. En av dessa ska jag beskriva här nedanför.

Varannan vecka städar jag mina föräldrars hus mot betalning. Då min cykel har haft punktering sen i våras finner jag det smidigast att antingen ta fyrans buss till Gunnesbo eller tåget mot Helsingborg som stannar på Gunnesbo station. När jag för några dagar sen skulle stiga på fyrans buss hände följande.

Jag slog mig ner med ryggen i färdriktning mitt emot en ganska välbyggd äldre man med glasögon. Han hade ett lite småslitet ansikte och en fliströja med ett mönster som får en att tänka på något från indiankulturen. Hans händer var täckta av ett par svarta läderhandskar. Senare notera jag även att han bar med sig två kassar från systemet.

Längst fram i bussen (jag satt på andra sätet framifrån) satt en äldre man. Jag såg inte honom när jag kom in, men av senare betrackteles att bedöma var han nog runt 50 år. Han bar en blå täckjacka, en svart mössa och jeans.

Under bussfärden hör jag någon prata vresigt och märkligt. Det är den äldre mannen och jag inbillar mig att han har druckit mycket whiskey i sina dagar och pratar grekiska med busschaffören. Efter ett tag inser jag dock att han pratar med sig själv och bara upprepar massa nonsens. Han måste alltså vara ganska förvirrad eller kanske bara förståndshandikappad. Hur som helst är han väldigt fredlig av sig, men inom några minuter ska jag upptäcka att däremot mannen mitt emot mig samt en anonym dam bakom mig, inte är det.

Plötsligt börjar damen bakom mig, som tydligen har någon relation till mannen mitt emot mig, skrika åt den förvirrade femtioåringen att hålla tyst. Samtidigt tycks mannen mitt emot mig börja prata med mig, men jag upptäcker snabbt att det är riktat till damen. Situationen blir strax väldigt obehaglig då damen fortsätter att skrika åt den förvirrade mannen, med fulare ord för varje gång. Den förvirrade mannen tycks inte bry sig utan fortsätter att prata högt för sig själv. Mannen mitt emot mig däremot försöker först lugna damen men senare är det plötsligt han som skriker värre och högre än damen.

Efter några jämrande i stil med "jävla S:t Larsare, lås in den jäveln", några till håll käften och slutligen en näve drämd i sätet från mannen mitt emot mig, så lugnar situationen ner sig. Mannen mitt emot mig försöker också nu på nytt lugna damen med att säga att de är snart framme vid sin hållplats. De båda går av och allt känns plötsligt mycket behagligare. Lite skrämmande känns det dock efter de arga paret (kanske var de vardagsalkolister av utseendet att dömma) lämnat bussen. Det tycks ha laddats upp någon slags pöbelstämning i bussen. Samtliga av passagerarna riktar misstänksamma och arga blickar mot den förvirrade mannen. Det hela trappas ner lite av en mer sympatisk kommentar: Klarar du dig hem?! ropar en man i 25 års åldern.

Eftersom jag sitter vänd med blicken mot resten av passagerarna kan jag nogrannt betrakta allas ansiktsuttryck. Jag får en vilja att ställa mig upp och skrika: Som om ni skulle vara så jävla mycket bättre. Jag låter bli. Mitt brist på handlande i detta senario försätter mig i ett aningen mellankoliskt tillstånd.

Så här i efterhand känns det självklart vad jag borde har gjort. Först skulle jag gått fram till den förvirrade mannen och frågat honom hur det var fatt och var han var på väg. Kanske busschaffören hade kunnat bidragit med lite information. Sen om det udda paret med gräslig kläddsmak skulle fortsatt att trakasera den förvirrade mannen hade jag helt enkelt fått stå upp mot honom.

Jag blir förbannad, dels på mig själv och dels på alla idioter. Vad för människor beter sig så. Om vi bara för en sekund antar att den förvirrade mannen helt enkelt var förståndshandikappad och inte kunde prata. Hur förbannat sjukt är det då inte att stå skrika till honom.

Damen som satt bakom mig skrek vid ett tillfälle:
Håll käften, din dövstumme jävel!
På något vis tycker jag den meningen sumerar hennes och för den delen hennes mans idioti, arogans och brist för medkänsla till de som sticker ut och är udda.